Rashistoria

SPECIALKLUBBEN FÖR SHIH TZU

AVELSKOMMITTÉN

Historik

Shih Tzu är en av de fyra raser inom sällskapshundgruppen (grupp 9) som räknar Tibet som sitt ursprungsland. De övriga är Lhasa Apso, Tibetansk spaniel och Tibetansk terrier.

 

Det finns belagt att redan i ursprungslandet fanns de olika rastyperna utvecklade även om de också korsades med varandra. Under den sista kinesiska kejsardynastin Ch´ing eller Manchu (1643-1912) utvecklades kontakterna mellan Lhasa i Tibet och Peking i Kina. Hundar av Shih Tzu typ eller Hassa Lion Dog (Shih Tzu) gavs regelbundet som gåvor av härskarna i Lhasa till kejsaren i Den Förbjudna staden i Peking.

 

Bara några månader före Änkekejsarinnans död i november 1908 besöktes hon av Dalai Lama som överlämnade fler Shih Tzu som gåvor. Efter hennes död upphörde övervakningen av palatsuppfödningen av hundarna i den kejserliga kenneln då hennes efterträdare inte var intresserad av hundar. Kort därefter upphörde kejsardömet. Uppfödningen i palatset fortsatte dock av eunuckerna under flera decennier fram till åtminstone slutet på 1920-talet. Det finns dokumenterat att Shih Tzun i Palatset betraktades som en egen ras särskild från pekingesen även om korsningsavel förekom. Korsningsvalparna fick beroende på typ ett egennamn, så benämndes valparna efter en gul Shih Tzu  och en gul pekingese ”Lychee Hung”.

 

Efter Änkekejsarinnans död spreds Shih Tzun utanför palatset och både kineser och västerlänningar startade uppfödning av rasen under 1920-och 30-talet.. Rastypen varierade och det förelåg svårigheter att få ett bra avelsmaterial. Pekings kennelklubb bildad 1934, utgav 1935 en skrift med en beskrivning av rasen med titeln ”The Lhassa Lion dog (Shih Tzu) av en kinesiska med mångårig erfarenhet av uppfödning av rasen.

 

Mot bakgrund av Kinas historia under 1800-talet fanns inom Kejsardömet ett misstroende mot västerlänningar, men Änkekejsarinnan sades ha haft lättare att föredra amerikanskor. Kanske var det detta som medverkade till att den danska ambassadörens amerikanska hustru i början av 1930-talet lyckades köpa en gyllene Shih Tzu tik av en gammal palatseunuck. Denna Shih Tzu tik född i maj 1928 var den enda palatsuppfödda Shih Tzu som nådde västerlandet.

 

När det danska ambassadörsparet 1932 förflyttades till Norge medförde de förutom ovannämnda tik ytterligare en tik och en hanhund, båda svartvita. Med dessa tre som grund startades uppfödning, första kullen föddes 16 maj 1933, av vad som benämns ”den rena norska linjen”. Fler uppfödare tillkom i Norge med anknytning till diplomatkåren under 1930 och 1940-talet. Under denna tid exporterades först flera hanar till Danmark och därefter en tik. Det norska materialet tillvaratogs av en dansk uppfödare, som utvecklade den ”norska linjen” under 1950 och 60-talet. Samtidigt med de norska importerna infördes i början av 1930-talet tre Shih Tzu, en tik och två hanar till de Brittiska Öarna, de kom att utgöra en grund till den engelska Shih Tzu aveln. En hanvalp från den första norska kullen gavs 1933 som gåva till det engelska kungahuset. Han kom att ingå i den tidiga engelska Shih Tzu aveln. 1935 skrevs en provisorisk engelsk standard under medverkan av det danska ambassadörsparet, men först 1940 fick rasen cert-rättigheter i England. Under 1930-talet importerades ytterligare två Shih Tzu tikar, varav en via Canada, under 1940-talet två tikar och en hanhund, samtliga från Kina och slutligen 1952 en Shih Tzu tik från Hong-Kong till England.

 

Vår nuvarande Shih Tzu avel baseras på 12 avelsdjur med kinesisk härkomst, tre till Norge och nio till de Brittiska Öarna. Två avelsdjur, importerade till de Brittiska Öarna på 1940-talet, en hane och en tik, introducerades endast genom en dotterdotter först 1962  i den engelska Shih Tzu aveln. De fick ett mindre genetiskt inflytande jämfört med övriga importer.

 

Först 1950 blev Shih Tzu bofast i Sverige genom en import från Norge, året därpå etablerades uppfödning av rasen med ett avelsmaterial av norsk-dansk och brittisk härkomst. Under 1950- och 60- talet dominerade i Sverige de norsk-danska blodslinjerna.

 

I England genomfördes 1952 en pekingeserinkorsning med syfte att reducera storleken och förbättra kvalitén på den engelska Shih Tzu stammen. Två hanar med pekingese i fjärde generation (6,25 % peke) registrerade som renrasiga Shih Tzu var de som framförallt förde peke-blodet vidare  i stammen.

En privat klubb bildades 1956 i England med syfte att värna uppfödning av en storleksmässigt mindre Shih Tzu. För detta ändamål importerades 1959 från Sverige en hane av den ”rena norska linjen” som under 1960-talet införlivades i den engelska stammen.

 

Fram till mitten av 1970-talet utvecklades i Skandinavien, som haft uppfödning lika länge som England, en egen typ av rasen (”den skandinaviska Shih Tzun”) med enstaka utbyten av hundar mellan länderna. Vissa skandinaviska hundar var jämfört med de engelska hundarna mindre med lättare benstomme, något högre på benen och en del med lite mindre skallar. De kvaliteter på den skandinaviska Shih Tzun som imponerade mest på gästande domare var de mörka välplacerade ögonen, utmärkt mörka pigmentet, bra bett, den goda konstruktionen med bra rörelser, underbara pälskvaliteter, teckningar och färger samt de snälla och vänliga temperamentet.

 

Från mitten på 1970-talet importerades flera avelshanar från England, som fick stort inflytande på Shih Tzu aveln. Den svenska Shih Tzun blev med detta engelska inflytande mera lågställd med  rundare bröstkorg och bättre benstomme. De fick större huvuden och standardmässigt förbättrade svansar. Vissa fick större underbett, konstruktionen fick sämre fronter och rörelser. Under 1980-talet fortsatte det engelska inflytandet, men nu importerades även amerikanska hundar till Sverige. De tidigare så dominerande Skandinaviska linjerna blev mindre förekommande under 1980-talet, men de har bevarats av ett fåtal uppfödare.

Rasens hemland är England.